Ulla i Tanzania 2017

 Idag är det torsdag 8 december 2017 och jag sitter under ett parasoll på en helt sagolik strand på Zanzibar och skriver. Detta blir mitt sista blogginlägg. Vi fem volontärer har några dagars semester och avkoppling. Våra dagar i Tanzania är snart slut och hemresa till det kalla och vintriga Sverige väntar efter ungefär 10 veckor som volontärer. Nu är det tid för summering, sammanfattning och reflexion. Tiden har gått så fort här fastän dagstempot är betydligt mer nerskruvat jämfört med i Sverige. Först av allt är jag så TACKSAM över att vi har fått göra den här resan Göran och jag. Den har verkligen berikat våra liv. Hela resan har givit oss mersmak och vi vill gärna ut på fler äventyr framöver. Mest av allt är det mötena med olika människor som är både spännande och intressant. Att få en liten glimt eller ibland en inblick i människors vardag och vandra med dom en liten bit på livets väg under helt andra livsvillkor än dom vi är vana vid, det har verkligen berikat mitt liv och g

Gissa om vi njuter!! Här finns det världens godaste frukter. Vi kan riktigt frossa i dom. Just nu är det säsong för papaya, avokado och ananas. Och mangon har just börjat mogna. Bananer finns hur mycket som helst. Både kokbananer och vanliga, men i ministorlek. På söndagarna efter gudstjänsten så har man auktion på sånt som folk har skänkt i kollekt ifall man inte har pengar att ge. Då är det ofta härliga frukter som auktioneras ut. Men det kan också vara ett knippe ved, några ägg eller rent av en levande tupp. Vi fixar inte att handla själva på auktionen eftersom vi inte kan språket, men man kan ju alltid be någon om hjälp. I söndags köpte jag två stora fina papayor. Jag fick betala rätt dyrt eftersom vi var två muzungos (vitingar) - jag och den tyska doktorn - som bjöd över varandra. Slutpriset blev sju kronor stycket. Annars kostar dom två kronor styck. Här finns massor av avokadoträd, på sina håll hela avokadoskogar. Dom växer på träd typ som våra äpplen och päron. Säg nåt som

Vi har nyligen varit ute ett par dagar på lite sightseeing med Owen Jackson som jobbar på Konde stift. Kul att få åka runt och se oss om lite! Vi utgick på måndagsmorgonen från stiftets barnhem Iwambe Orphanage i storstaden Mbeya där vi hade sovit över natt. Owen hämtade oss med sin bil. Det var Åsa, Johan, Göran och jag. Efter diverse småärenden i Mbeya styrde vi kosan mot Tukuyu eftersom Owen ville bjuda oss på lunch hemma i sitt hus. Han bor lite i utkanten av stan i en fin villa med storslagen utsikt över omgivningarna. Kul att få träffa hans fru och barn och se hans hem. De hade, liksom många många andra här, några egna grisar, getter och höns. Vi blev bjudna på en härlig banangryta, avokado och lite annat gott. Vi for vidare genom ett mycket vackert landskap med höga berg och mycket grönska. Bananskogar och teplantager och grönsaksodlingar avlöste varandra. I den här trakten är det mycket bördigt och kuperat jämfört med Matema där vi bor där det mest är sand och snustorrt. S

Vi hat tagit några dagar ledigt från det vardagliga livet i Matema och varit på utflykt. Det började redan i lördags med en hel resdag upp till Mbeya. Det är bara ca 15 mil, men vägarna är ju så dåliga så det blir en dagstur för att ta sig dit. Vi skulle på fundraising i Mbeya för bibelskolans räkning. Det innebär att man har en stor gudstjänst med många inbjudna gäster för att samla in pengar till ett visst ändamål. I det här fallet var det till bibelskolan i Matema. Det var Johan, Göran och jag och vi åkte tillsammans med Helena från Sverige som var inbjuden som hedersgäst. Vår volontärskompis Åsa anslöt i Mbeya. Vi fick åka i en privat liten bil som bibelskolan hade ordnat. Ett helt gäng med elever och lärare från bibelskolan skulle också dit. De åkte inte riktigt lika bekvämt som vi utlänningar. Här finns inga regler eller krav på trafiksäkerhet verkar det som, för ca 15 personer åkte sittande eller stående på flaket på en liten lastbil. Ytterligare ett gäng satt i hytten. Först

Lördag den 18 november 2017 Nu är det närmare två månader sedan vi kom till Tanzania. Dagarna går fort och det känns på nåt sätt som vi är hemma här just nu. Vi har lärt känna lite folk och vi börjar förstå vem som är gift med vem och vem som bor granne med vem. Alla känner alla här i Matema, det är ju en sån liten ort, och många jobbar på sjukhuset. Och alla har förstås full koll på de få muzungos (vitingar) som bor här. Alla vet vad vi gör och inte gör. Eller hur vi är klädda eller inte klädda. Vi har ögonen på oss hela tiden, det får vi räkna med. Men de allra flesta är välvilligt inställda. En kväll när jag skulle gå hem ensam i det bäcksvarta mörkret så tappade jag bort mig trots att det bara var en liten bit. Jag mötte två män och sa som det var att jag hade "lost my way". Den ena sa på direkten att han skulle visa vägen för han bodde närmaste granne med oss. :) Många är ute och promenerar fast det är kolsvart ute. Det mörkar rätt tidigt och rätt snabbt. Det känns

2017-11-01 Hemma igen! Det är härligt att vara "hemma" igen. I vår lilla stuga på stranden i byn Matema alltså, efter några innehållsrika men stojiga dagar i stor­staden Mbeya. Vi (Johan, Göran och jag) har varit på utflykt till Mbeya några dagar. Vi blev bjudna på barndop ti­ll Alice (som jobbar på Konde stift) med familj. Det var der­as lilla ettåring El­isia som döptes. Bara att ta sig till och från Mbeya är ett litet äventyr i sig.  Själva dopgudt­jänsten med tillhöra­nde kalas var också en speciell upplevelse.   Det är inte helt en­kelt att resa och tr­ansportera sig i Tz.  Att åka "publikt" d v s ta en vanlig buss,  kan vara både obekvämt och tidsöda­nde.  Därför ordnades en bilskjuts för oss till Mbeya.  Gema, som är chef på Lut­heran Center där vi bor, såg till att fi­xa en bil med chauff­ör som vi kunde hyra med kort varsel. Hon följde själv med som eskort till Mbeya.  Enkel resa tog det ca sju timmar.  Då hade vi stannat och fikat och köpt dopp

Tisdag 24 oktober 2017 Nu har vi varit i Tanzania en hel månad.  Vi har kommit in i någon slags vardag både Göran och Johan och jag. Jag går till sjukhuset varje morgon och börjar kl. 7.30 som alla andra med "morning report". Det innebär att all personal samlas och får lyssna till vad som har hänt på sjukhuset under natten och vilka nyinlagda patienter som har kommit till de fyra avdelningarna samt vilka behandlingar som har givits.  Alla får ta del av allt oavsett på vilken avdelning man jobbar eller vilken yrkesfunktion man har. Efter rapporten diskuteras ibland  diverse aktuella frågor. Jag förstår ju inte swahili och sjukhusspråket är en mix av swahili-engelska så jag kan inte utröna några detaljer i det som sägs.  Jag ber om en sammanfattning efteråt ifall det är något särskilt på gång. Morgonrapporten tar minst en timme ofta en och en halv och det är ca 30 personer samlade, så här bränner man minst 30 arbetstimmar varje morgon. Efter morgonrapporten så går var oc

Tisdag 2017-10-17 Idag tog vi ledigt från skola och sjukhus för att åka till stan en sväng.  Det var Johan och Göran och jag. Vi var sugna på att vidga vyerna lite efter cirka tre veckor i vår lilla by Matema. Stan i vårt fall heter Kyela och ligger ett par timmar härifrån med buss. Det blev en rolig och härlig dag på flera sätt och vi kom lyckligt hem framåt kvällningen. Trötta och totalt igendammade,  men glada och nöjda. Själva dit resan startade redan vid 8-draget efter frukost.  Man går helt enkelt och ställer sig vid något som (med lite god vilja) kan liknas vid en hållplats. Vi åkte med en åttasitsig minibuss.  Tidtabell existerar inte utan när bussen är fullsatt så avgår den helt enkelt.  Sen fyller man på med fler passagerare under resans gång trots att bussen redan är fullsatt. Vi var elva vuxna mest hela vägen i de två timmarna som resan tog.  Men inga sura miner här inte!  Alla var nöjda och glada och den medryckande afrikamusiken dånade högt ur högtalarna så något samt

Idag är det fredagen den 13 oktober Nu har jag varit på sjukhuset ca två veckor och jag börjar få kläm på hur livet där fungerar.  Jag är fortfarande kvar på Female Ward,  kv­innoavdelningen. På sjukhuset finns även en mans­avdelning, en barna­vdelning, förlossni­ng och BB + en liten operationsavdelning och en HIV-mottagni­ng. Akutintag finns dygnet runt.    Totalt har sjukhuset 95 platser. För närvarande är det rätt låg beläggning på vårdavdelningarna och bara hälften av platserna är fylldå. Den låga beläggni­ngen är ett problem har jag förstått. Sjukhuset lever under ett ständigt hot om nedläggning eftersom ekonomin är mycket ansträngd. Samtidigt behövs ett sjukhus här eftersom det är flera timmars resa till nästa sjukhus. Ekonomichefen är rik­tigt bekymrad.  Det berättade han när jag träffade honom här­omdagen. Ändå var han mycket förhoppnin­gsfull eftersom man samtidigt planerar för en helt ny operat­ionsavdelning här. Han visade stolt upp ritningarna på den. Det hela finansi

Vilken eftermiddag, den ska jag sent glömma!! Jag fick följa med pastor Hesteroni på hembesök i byn Losongo som ligger någon mil från Matema. Pastorn - som är rätt ung och nyexad präst och har sitt första uppdrag här i Matema med omnejd - åker runt och besöker de församlingsmedlemmar som inte kan (eller vill) komma till kyrkan. Han blir ledsagad runt i byarna av de ansvariga kyrkvärdarna/diakonerna. Första äventyret för mig var själva resan ut till byn. Jag fick åka bak på pastorns motorcykel. 😅 Vägarna här är väldigt steniga och guppiga och dammiga och det är säkert inte varje dag den unge pastorn har en mullig vit kvinna i mogen ålder på bönpallen. Som dessutom är en mycket ovan motorcykelåkare och har en kass balans. Nu fattar jag varför det heter bönpall -  den som sitter bak ska så klart be till Gud att resan ska gå bra! Det var i alla fall vad jag gjorde och fick ju uppenbarligen bönesvar också. Vill inte tänka på hur det skulle kännas att ramla av och hur hjälmen skulle fly

Fredag den 6 oktober 2017 och jag har tagit ledigt från sjukhuset idag. Härligt med sovmorgon - fast det inte gick att sova :). Därpå följde en långfrukost med min volontärskompis Åsa.  Senare också en härlig lunch bestående av solmogen avokado, små bananer och bröd. Allt fixat från marknaden av Åsa.  Sen njöt vi i fulla drag i skuggan under ett mangoträd och samtalade om livets väsentligheter. Känns som en lite lyxig dag.  Bara kaffet saknades - det fanns ingen el. Planen för idag var egentligen att vi skulle få besök från Konde stift och att jag skulle träffa Owen Jackson från stiftet för att åka på studiebesök till en biodlare. Men planer kan alltid ändras,  enligt sann "african-style". Owen meddelade att jag kanske i nästa vecka eller någon annan gång framöver eventuellt skulle kunna få se några tomma bikupor utan bin här i trakten.  Ifall han hittade några.....  Nu har jag i alla fall gjort klart att jag vill träffa biodlare OCH bikupor MED bin.  Jag har släpat med mig

2017-10-01 Söndag kv­äll: Hej Bloggen!  Det här blir mitt första blogginlägg och jag vill summera den fö­rsta veckan i Tanzan­ia.  Vi är i den lil­la byn Matema som li­gger i sydvästra Tz  alldeles invid den jättestora Malawisjö­n. Vi bor i en lite­n, mycket enkel stuga på beachen alldeles invid sjö­n. Stugan ligger end­ast hundra steg från det härliga 25 -gr­adiga klara vattnet. Sanden är så varm så man måste ha skor för att  inte bränna fötterna. Vi både somnar och vaknar till vågornas brus. Underbart för mig som länge har längtat efter att få bo vid vatten! Här får jag verkligen mi­tt lystmäte.   Vi som bor här är - förutom Göran och jag - även våra vänner Jo­han från Göteborg och Åsa från Oskarshamn som liksom vi ska vara volontärer här i ca tio veckor fram­över. Vi bor på The Lutheran Center som är ett resort som dr­ivs i Konde stifts regi.  Sjukhuset som ligger precis intill drivs också av stiftet.  The Lutheran Center, sjukhuset,  kyrkan och bibel/yrkesskolan är i princip det

Testar min nya blogg. Vi lär oss blogga