Ulla i Tanzania 2017

Tisdag 24 oktober 2017 Nu har vi varit i Tanzania en hel månad.  Vi har kommit in i någon slags vardag både Göran och Johan och jag. Jag går till sjukhuset varje morgon och börjar kl. 7.30 som alla andra med "morning report". Det innebär att all personal samlas och får lyssna till vad som har hänt på sjukhuset under natten och vilka nyinlagda patienter som har kommit till de fyra avdelningarna samt vilka behandlingar som har givits.  Alla får ta del av allt oavsett på vilken avdelning man jobbar eller vilken yrkesfunktion man har. Efter rapporten diskuteras ibland  diverse aktuella frågor. Jag förstår ju inte swahili och sjukhusspråket är en mix av swahili-engelska så jag kan inte utröna några detaljer i det som sägs.  Jag ber om en sammanfattning efteråt ifall det är något särskilt på gång. Morgonrapporten tar minst en timme ofta en och en halv och det är ca 30 personer samlade, så här bränner man minst 30 arbetstimmar varje morgon. Efter morgonrapporten så går var oc

Tisdag 2017-10-17 Idag tog vi ledigt från skola och sjukhus för att åka till stan en sväng.  Det var Johan och Göran och jag. Vi var sugna på att vidga vyerna lite efter cirka tre veckor i vår lilla by Matema. Stan i vårt fall heter Kyela och ligger ett par timmar härifrån med buss. Det blev en rolig och härlig dag på flera sätt och vi kom lyckligt hem framåt kvällningen. Trötta och totalt igendammade,  men glada och nöjda. Själva dit resan startade redan vid 8-draget efter frukost.  Man går helt enkelt och ställer sig vid något som (med lite god vilja) kan liknas vid en hållplats. Vi åkte med en åttasitsig minibuss.  Tidtabell existerar inte utan när bussen är fullsatt så avgår den helt enkelt.  Sen fyller man på med fler passagerare under resans gång trots att bussen redan är fullsatt. Vi var elva vuxna mest hela vägen i de två timmarna som resan tog.  Men inga sura miner här inte!  Alla var nöjda och glada och den medryckande afrikamusiken dånade högt ur högtalarna så något samt

Idag är det fredagen den 13 oktober Nu har jag varit på sjukhuset ca två veckor och jag börjar få kläm på hur livet där fungerar.  Jag är fortfarande kvar på Female Ward,  kv­innoavdelningen. På sjukhuset finns även en mans­avdelning, en barna­vdelning, förlossni­ng och BB + en liten operationsavdelning och en HIV-mottagni­ng. Akutintag finns dygnet runt.    Totalt har sjukhuset 95 platser. För närvarande är det rätt låg beläggning på vårdavdelningarna och bara hälften av platserna är fylldå. Den låga beläggni­ngen är ett problem har jag förstått. Sjukhuset lever under ett ständigt hot om nedläggning eftersom ekonomin är mycket ansträngd. Samtidigt behövs ett sjukhus här eftersom det är flera timmars resa till nästa sjukhus. Ekonomichefen är rik­tigt bekymrad.  Det berättade han när jag träffade honom här­omdagen. Ändå var han mycket förhoppnin­gsfull eftersom man samtidigt planerar för en helt ny operat­ionsavdelning här. Han visade stolt upp ritningarna på den. Det hela finansi

Vilken eftermiddag, den ska jag sent glömma!! Jag fick följa med pastor Hesteroni på hembesök i byn Losongo som ligger någon mil från Matema. Pastorn - som är rätt ung och nyexad präst och har sitt första uppdrag här i Matema med omnejd - åker runt och besöker de församlingsmedlemmar som inte kan (eller vill) komma till kyrkan. Han blir ledsagad runt i byarna av de ansvariga kyrkvärdarna/diakonerna. Första äventyret för mig var själva resan ut till byn. Jag fick åka bak på pastorns motorcykel. 😅 Vägarna här är väldigt steniga och guppiga och dammiga och det är säkert inte varje dag den unge pastorn har en mullig vit kvinna i mogen ålder på bönpallen. Som dessutom är en mycket ovan motorcykelåkare och har en kass balans. Nu fattar jag varför det heter bönpall -  den som sitter bak ska så klart be till Gud att resan ska gå bra! Det var i alla fall vad jag gjorde och fick ju uppenbarligen bönesvar också. Vill inte tänka på hur det skulle kännas att ramla av och hur hjälmen skulle fly

Fredag den 6 oktober 2017 och jag har tagit ledigt från sjukhuset idag. Härligt med sovmorgon - fast det inte gick att sova :). Därpå följde en långfrukost med min volontärskompis Åsa.  Senare också en härlig lunch bestående av solmogen avokado, små bananer och bröd. Allt fixat från marknaden av Åsa.  Sen njöt vi i fulla drag i skuggan under ett mangoträd och samtalade om livets väsentligheter. Känns som en lite lyxig dag.  Bara kaffet saknades - det fanns ingen el. Planen för idag var egentligen att vi skulle få besök från Konde stift och att jag skulle träffa Owen Jackson från stiftet för att åka på studiebesök till en biodlare. Men planer kan alltid ändras,  enligt sann "african-style". Owen meddelade att jag kanske i nästa vecka eller någon annan gång framöver eventuellt skulle kunna få se några tomma bikupor utan bin här i trakten.  Ifall han hittade några.....  Nu har jag i alla fall gjort klart att jag vill träffa biodlare OCH bikupor MED bin.  Jag har släpat med mig

2017-10-01 Söndag kv­äll: Hej Bloggen!  Det här blir mitt första blogginlägg och jag vill summera den fö­rsta veckan i Tanzan­ia.  Vi är i den lil­la byn Matema som li­gger i sydvästra Tz  alldeles invid den jättestora Malawisjö­n. Vi bor i en lite­n, mycket enkel stuga på beachen alldeles invid sjö­n. Stugan ligger end­ast hundra steg från det härliga 25 -gr­adiga klara vattnet. Sanden är så varm så man måste ha skor för att  inte bränna fötterna. Vi både somnar och vaknar till vågornas brus. Underbart för mig som länge har längtat efter att få bo vid vatten! Här får jag verkligen mi­tt lystmäte.   Vi som bor här är - förutom Göran och jag - även våra vänner Jo­han från Göteborg och Åsa från Oskarshamn som liksom vi ska vara volontärer här i ca tio veckor fram­över. Vi bor på The Lutheran Center som är ett resort som dr­ivs i Konde stifts regi.  Sjukhuset som ligger precis intill drivs också av stiftet.  The Lutheran Center, sjukhuset,  kyrkan och bibel/yrkesskolan är i princip det