Att åka till stan
Tisdag 2017-10-17
Idag tog vi ledigt från skola och sjukhus för att åka till stan en sväng. Det var Johan och Göran och jag. Vi var sugna på att vidga vyerna lite efter cirka tre veckor i vår lilla by Matema.
Stan i vårt fall heter Kyela och ligger ett par timmar härifrån med buss. Det blev en rolig och härlig dag på flera sätt och vi kom lyckligt hem framåt kvällningen. Trötta och totalt igendammade, men glada och nöjda.
Själva dit resan startade redan vid 8-draget efter frukost. Man går helt enkelt och ställer sig vid något som (med lite god vilja) kan liknas vid en hållplats. Vi åkte med en åttasitsig minibuss. Tidtabell existerar inte utan när bussen är fullsatt så avgår den helt enkelt. Sen fyller man på med fler passagerare under resans gång trots att bussen redan är fullsatt. Vi var elva vuxna mest hela vägen i de två timmarna som resan tog. Men inga sura miner här inte! Alla var nöjda och glada och den medryckande afrikamusiken dånade högt ur högtalarna så något samtal behövde vi inte tänka på.
Vägarna här är mestadels jätteguppiga och jättedammiga och det pågår vägbygge mest hela tiden. Helt obeskrivligt hur vi skramlade fram i värmen. Jag är så förundrad över att fordonen inte får punktis eller går sönder på annat sätt.
Efter halva resan kom vi till en bro som verkade rätt svår att komma över. Men även det gick fint efter en stunds väntan.
Vi hade en del ärenden att uträtta, men började med att söka upp vår vän Ferdinand på hans jobb. Vi var inbjudna att besöka den privata skolan KPC där han jobbar som medialärare. Det blev ett intressant studiebesök och vi fick även träffa rektorn. KPC är en ganska stor privatskola med flera hundra elever med bl annat olika yrkesutbildningar där media är en av flera inriktningar.
Ferdinand hade sedan möjlighet att eskortera oss runt i stan på våra ärenden till bank- och telefonpåfyllning och till marknaden för diverse shopping. Och så klart lunch på en trevlig restaurang också.
När vi kände oss nöjda med stadslivet var det dags att dra sig mot busstationen och påbörja hemfärden. Då var våra kassar fyllda med dyrgripar som kaffe, fotbollar, godis, tyger och hårshampo.
En härlig och rolig, men ganska tröttande dag. För mig gav den mersmak - jag vill åka hit snart igen och shoppa loss. Får se om jag får med mig "grabbarna" då, dom verkar vara ganska belåtna på stadslivet.
Idag tog vi ledigt från skola och sjukhus för att åka till stan en sväng. Det var Johan och Göran och jag. Vi var sugna på att vidga vyerna lite efter cirka tre veckor i vår lilla by Matema.
Stan i vårt fall heter Kyela och ligger ett par timmar härifrån med buss. Det blev en rolig och härlig dag på flera sätt och vi kom lyckligt hem framåt kvällningen. Trötta och totalt igendammade, men glada och nöjda.
Själva dit resan startade redan vid 8-draget efter frukost. Man går helt enkelt och ställer sig vid något som (med lite god vilja) kan liknas vid en hållplats. Vi åkte med en åttasitsig minibuss. Tidtabell existerar inte utan när bussen är fullsatt så avgår den helt enkelt. Sen fyller man på med fler passagerare under resans gång trots att bussen redan är fullsatt. Vi var elva vuxna mest hela vägen i de två timmarna som resan tog. Men inga sura miner här inte! Alla var nöjda och glada och den medryckande afrikamusiken dånade högt ur högtalarna så något samtal behövde vi inte tänka på. Vägarna här är mestadels jätteguppiga och jättedammiga och det pågår vägbygge mest hela tiden. Helt obeskrivligt hur vi skramlade fram i värmen. Jag är så förundrad över att fordonen inte får punktis eller går sönder på annat sätt.
Efter halva resan kom vi till en bro som verkade rätt svår att komma över. Men även det gick fint efter en stunds väntan.
Vi hade en del ärenden att uträtta, men började med att söka upp vår vän Ferdinand på hans jobb. Vi var inbjudna att besöka den privata skolan KPC där han jobbar som medialärare. Det blev ett intressant studiebesök och vi fick även träffa rektorn. KPC är en ganska stor privatskola med flera hundra elever med bl annat olika yrkesutbildningar där media är en av flera inriktningar.
Ferdinand hade sedan möjlighet att eskortera oss runt i stan på våra ärenden till bank- och telefonpåfyllning och till marknaden för diverse shopping. Och så klart lunch på en trevlig restaurang också.
När vi kände oss nöjda med stadslivet var det dags att dra sig mot busstationen och påbörja hemfärden. Då var våra kassar fyllda med dyrgripar som kaffe, fotbollar, godis, tyger och hårshampo.
En härlig och rolig, men ganska tröttande dag. För mig gav den mersmak - jag vill åka hit snart igen och shoppa loss. Får se om jag får med mig "grabbarna" då, dom verkar vara ganska belåtna på stadslivet.
Wow vilket härligt avbrott i vardagen! Shoppa loss om du bara kan!
SvaraRadera