Mörkret
Lördag den 18 november 2017
Nu är det närmare två månader sedan vi kom till Tanzania. Dagarna går fort och det känns på nåt sätt som vi är hemma här just nu. Vi har lärt känna lite folk och vi börjar förstå vem som är gift med vem och vem som bor granne med vem. Alla känner alla här i Matema, det är ju en sån liten ort, och många jobbar på sjukhuset. Och alla har förstås full koll på de få muzungos (vitingar) som bor här. Alla vet vad vi gör och inte gör. Eller hur vi är klädda eller inte klädda. Vi har ögonen på oss hela tiden, det får vi räkna med. Men de allra flesta är välvilligt inställda.
En kväll när jag skulle gå hem ensam i det bäcksvarta mörkret så tappade jag bort mig trots att det bara var en liten bit. Jag mötte två män och sa som det var att jag hade "lost my way". Den ena sa på direkten att han skulle visa vägen för han bodde närmaste granne med oss. :)
Många är ute och promenerar fast det är kolsvart ute. Det mörkar rätt tidigt och rätt snabbt. Det känns inte alls farligt att gå ut själv, så vitt jag vet händer inga farligheter typ våldsbrott, i mörkret. Det farligaste är nog trafiken. Inte många gångtrafikanter eller cyklister har reflexer eller lampor och gatubelysningen är i det närmaste obefintlig.
Inomhus är det också rätt mörkt även på dagarna. Husen har ganska små fönster dessutom försedda med myggnät och inomhusbelysningen är inte mycket att hurra för. Elen kommer ju och går för dom som nu har elektricitet indraget i husen.
Jag tycker att det är jättesvårt att se i de mörka rummen när man ska ta blodprover och sätta nålar och liknande på sjukhuset. Jag använder alltid min medhavda pannlampa då. Nattetid på sjukhuset har man en vanlig fotogenlykta (typ scoutmodell) att lysa sig med. En del använder sin mobiltelefon som ficklampa. Att folk är mörka i hyn gör ju inte saken lättare precis.
Men folket här kan faktiskt se rätt bra i mörkret. Jag börjar på allvar tro att folk här faktiskt är utrustade med ett bättre mörkerseende än vad vi uppe i Europa har.
"Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är".
Nu är det närmare två månader sedan vi kom till Tanzania. Dagarna går fort och det känns på nåt sätt som vi är hemma här just nu. Vi har lärt känna lite folk och vi börjar förstå vem som är gift med vem och vem som bor granne med vem. Alla känner alla här i Matema, det är ju en sån liten ort, och många jobbar på sjukhuset. Och alla har förstås full koll på de få muzungos (vitingar) som bor här. Alla vet vad vi gör och inte gör. Eller hur vi är klädda eller inte klädda. Vi har ögonen på oss hela tiden, det får vi räkna med. Men de allra flesta är välvilligt inställda.
En kväll när jag skulle gå hem ensam i det bäcksvarta mörkret så tappade jag bort mig trots att det bara var en liten bit. Jag mötte två män och sa som det var att jag hade "lost my way". Den ena sa på direkten att han skulle visa vägen för han bodde närmaste granne med oss. :)
Många är ute och promenerar fast det är kolsvart ute. Det mörkar rätt tidigt och rätt snabbt. Det känns inte alls farligt att gå ut själv, så vitt jag vet händer inga farligheter typ våldsbrott, i mörkret. Det farligaste är nog trafiken. Inte många gångtrafikanter eller cyklister har reflexer eller lampor och gatubelysningen är i det närmaste obefintlig.
Inomhus är det också rätt mörkt även på dagarna. Husen har ganska små fönster dessutom försedda med myggnät och inomhusbelysningen är inte mycket att hurra för. Elen kommer ju och går för dom som nu har elektricitet indraget i husen.
Jag tycker att det är jättesvårt att se i de mörka rummen när man ska ta blodprover och sätta nålar och liknande på sjukhuset. Jag använder alltid min medhavda pannlampa då. Nattetid på sjukhuset har man en vanlig fotogenlykta (typ scoutmodell) att lysa sig med. En del använder sin mobiltelefon som ficklampa. Att folk är mörka i hyn gör ju inte saken lättare precis.
Men folket här kan faktiskt se rätt bra i mörkret. Jag börjar på allvar tro att folk här faktiskt är utrustade med ett bättre mörkerseende än vad vi uppe i Europa har.
"Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är".
Hej är det så att det saknas reflexer kan vi säkert samla i hop ett gäng och skicka till byborna :)
SvaraRadera