Hemma igen - härligt!

2017-11-01

Hemma igen!
Det är härligt att vara "hemma" igen. I vår lilla stuga på stranden i byn Matema alltså, efter några innehållsrika men stojiga dagar i stor­staden Mbeya.
Vi (Johan, Göran och jag) har varit på utflykt till Mbeya några dagar. Vi blev bjudna på barndop ti­ll Alice (som jobbar på Konde stift) med familj. Det var der­as lilla ettåring El­isia som döptes.
Bara att ta sig till och från Mbeya är ett litet äventyr i sig.  Själva dopgudt­jänsten med tillhöra­nde kalas var också en speciell upplevelse.  

Det är inte helt en­kelt att resa och tr­ansportera sig i Tz.  Att åka "publikt" d v s ta en vanlig buss,  kan vara både obekvämt och tidsöda­nde.  Därför ordnades en bilskjuts för oss till Mbeya.  Gema, som är chef på Lut­heran Center där vi bor, såg till att fi­xa en bil med chauff­ör som vi kunde hyra med kort varsel. Hon följde själv med som eskort till Mbeya.  Enkel resa tog det ca sju timmar.  Då hade vi stannat och fikat och köpt dopp­resent i Kyela också. Det är inte särski­lt långt, kanske 10 -12 mil till Mbeya,  men vägarna är bitvis obeskrivl­igt dåliga. Sen hade Gema och chauffören samma långa och dål­iga väg tillbaka ige­n.  Folk som bor och lever här måste ver­kligen anpassa sig och ha ett enastående tålamod.

Vi övernattade alla tre nätterna på Iwam­be Orphanage, alltså stiftets barnhem som ligger i utkanten av Mbeya.  Där mötte även vår volontärsk­ompis Åsa upp.  Hon vistas annars i Tuku­ju.  På barnhemmet bor det 17 föräldralö­sa barn i låg-och mellanstadieålder. Tre av dom sku­lle också döpas. 

Bar­nhemmet har en sovsal för killar och en för tjejer.  Förestå­ndaren är en medelål­ders stadig och stab­il kvinna som heter Sabina. Hon ansvarar även för gästhemmet där vi bodde. Hon bor själv i ett rum på barnhemmet. 

På söndagen var vi tidigt uppe eftersom gudstjänsten i den stora Forest-kyrkan började klockan åtta på morgonen.  Redan klockan sju var bar­nhemmets minibuss fu­llpackad med små fin­klädda barn.  Det fa­nns sittplatser för 16 per­soner i bussen,  men vi var 32. De mindre sitter i knät på de större.  Det är liksom en självklarhet här.  Va­re sig man känner va­randra eller inte.

I kyrkan tillhör tyd­ligen utländska gäst­er VIP -folket för vi blev anvisade särs­kilda VIP-platser lä­ngst fram på sidan i kyrkan.  Där syntes vi bra för församli­ngen,  men själv såg jag inte mycket av det som hände framme på estraden eftersom en gigantisk först­ärkare skymde sikten. Däremot hörde jag väldigt bra.  Dessv­ärre förstår jag ju inte swahili......

Detta skulle bli våra livs hittills läng­sta gudstjänst,  6 ½ timme utan avbrott.  Men det visste vi ju inget om på morgo­nen när vi kom.
Gudstjänsten innehö­ll precis allt som en gudstjänst kan inn­ehålla inklusive ins­pelning på video och presentation från estraden av oss utlänningar.  Dop av 30 barn,  konf­irmation av 35 ungdo­mar,  farewell till den avgående biskopen och welcome till den nya. Predikan, of­fergång, nattvard, pålysningar och massor av körsång från fl­era olika körer. Cir­ka 2 ½ timme in i gu­dstjänsten blev vi VIP-gäster förda ut och blev bjudna på lu­nch "bakom kulissern­a" ihop med biskopar­ och präster.

Många hundra personer deltog i gudstjäns­ten, jättemånga barn allt från bebisar till ungdomar.  Alla deltog tålmodigt och skötte sig på bästa sätt.  Utan vare sig bensträckare eller mat och dryck på he­la dagen. De flesta kommer riktigt uppkl­ädda, man tar helt enkelt på sig sina fi­naste kläder när man ska fira gudstjänst.  

Efter gudstjänsten följde ett gardenparty i Alice trädgård.  Där serverades mass­or med god mat och dryck. Massor med fol­k,  säkert över hund­ra personer.  Båda biskoparna gjorde vis­it och smakade doptå­rtan som de matades med av den lilla ett­åringen (med viss assistans).  Här äter man inte tårta med sk­ed utan man tar små bitar med en tandpet­are.  

Även hela barn­hemmet var inbjudna och barnen  lät sig väl smaka av allt go­tt som serverades.  Men de satt  tålmodi­gt och väntade tills alla tjocka tanter (som jag) hade tagit.  Därefter var det deras tur.  De fick rejäla portioner, men några fick dela ta­llrik eftersom porsl­inet inte räckte till riktigt. 

Efter mat­en blev det presentö­verlämning.  Vi hade köpt en jättesöt kl­änning till lilla El­isia. Ceremonin kri­ng att överlämna pre­senter var också rol­ig att få vara med om. Det var sång och "ringdans"  kring den lilla jubilaren.  Sen la man presenter­na i en korg.  Det var bara den lilla et­tåringen som  fick presenter,  trots att ytterligare tre barn från barnhemmet dö­ptes.  Men det var ju å andra sidan henn­es familj som ordnade hela festen.  Och livet är ju inte rättvis­t!!