Snart hemresa - kwa heri!
Idag är det torsdag 8 december 2017 och jag sitter under ett parasoll på en helt sagolik strand på Zanzibar och skriver. Detta blir mitt sista blogginlägg. Vi fem volontärer har några dagars semester och avkoppling.
Våra dagar i Tanzania är snart slut och hemresa till det kalla och vintriga Sverige väntar efter ungefär 10 veckor som volontärer. Nu är det tid för summering, sammanfattning och reflexion. Tiden har gått så fort här fastän dagstempot är betydligt mer nerskruvat jämfört med i Sverige.
Först av allt är jag så TACKSAM över att vi har fått göra den här resan Göran och jag. Den har verkligen berikat våra liv. Hela resan har givit oss mersmak och vi vill gärna ut på fler äventyr framöver.
Mest av allt är det mötena med olika människor som är både spännande och intressant. Att få en liten glimt eller ibland en inblick i människors vardag och vandra med dom en liten bit på livets väg under helt andra livsvillkor än dom vi är vana vid, det har verkligen berikat mitt liv och givit mig erfarenheter och minnen för livet. En del människor kommer vi att möta igen, andra inte. Det har blivit många farewell den senaste tiden. "Att mötas och skiljas är livets gång - att skiljas och mötas är hoppets sång".
Som sjuksköterska har jag ju tillbringat en hel del tid på bysjukhuset i Matema. Utan att kunna varken prata eller förstå swahili har jag försökt att sätta mig in i sjuksköterskearbetet där. Det har varit mycket lärorikt på olika sätt. Arbetsspråket för mig har varit engelska och det har funkat ganska bra på sjukhuset. Men mitt största handikapp har varit att jag inte har kunnat kommunicera direkt med patienterna i någon större utsträckning. Det har så klart begränsat mig, även om jag har blivit en fena på kroppspråket.
Det som var mest slående på sjukhuset var två saker; Den totala avsaknaden av det vi i västvärlden kallar nursing, alltså själva kärnan i omvårdnaden och i hela sjuksköterskearbetet. Det andra är de stora bristerna i hygienen. Två viktiga och självklara arbetsområden som inte kostar så mycket att förändra, men som ger en rejäl kvalitetshöjning. Men om inte kraven från ledningen eller viljan bland personalen finns att förbättra och förändra så är det i princip omöjligt. Det gjorde mig mycket frustrerad vid många tillfällen, särskilt i början. När jag var som mest frustrerad så fick jag bra support via mejl från Jeanett och Sigrid som varit volontärer på sjukhuset före mig. Båda hade samma erfarenheter. Jag har också fått möjlighet att besöka två andra sjukhus och på så sätt kunna vidga mina vyer lite grann.
Jag fick ofta påminna mig om sinnesrobönen; "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
Till slut lite blandade bilder från tiden i Tanzania. Jag hoppas att få återvända till detta spännande land någon gång framöver, här finns mycket att upptäcka och ta del av. Kanske kan jag även bidra på något sätt också. Därför säger jag nu kwa heri - på återseende! 😊😊
Våra dagar i Tanzania är snart slut och hemresa till det kalla och vintriga Sverige väntar efter ungefär 10 veckor som volontärer. Nu är det tid för summering, sammanfattning och reflexion. Tiden har gått så fort här fastän dagstempot är betydligt mer nerskruvat jämfört med i Sverige.
Först av allt är jag så TACKSAM över att vi har fått göra den här resan Göran och jag. Den har verkligen berikat våra liv. Hela resan har givit oss mersmak och vi vill gärna ut på fler äventyr framöver.
Mest av allt är det mötena med olika människor som är både spännande och intressant. Att få en liten glimt eller ibland en inblick i människors vardag och vandra med dom en liten bit på livets väg under helt andra livsvillkor än dom vi är vana vid, det har verkligen berikat mitt liv och givit mig erfarenheter och minnen för livet. En del människor kommer vi att möta igen, andra inte. Det har blivit många farewell den senaste tiden. "Att mötas och skiljas är livets gång - att skiljas och mötas är hoppets sång".
Som sjuksköterska har jag ju tillbringat en hel del tid på bysjukhuset i Matema. Utan att kunna varken prata eller förstå swahili har jag försökt att sätta mig in i sjuksköterskearbetet där. Det har varit mycket lärorikt på olika sätt. Arbetsspråket för mig har varit engelska och det har funkat ganska bra på sjukhuset. Men mitt största handikapp har varit att jag inte har kunnat kommunicera direkt med patienterna i någon större utsträckning. Det har så klart begränsat mig, även om jag har blivit en fena på kroppspråket.
Det som var mest slående på sjukhuset var två saker; Den totala avsaknaden av det vi i västvärlden kallar nursing, alltså själva kärnan i omvårdnaden och i hela sjuksköterskearbetet. Det andra är de stora bristerna i hygienen. Två viktiga och självklara arbetsområden som inte kostar så mycket att förändra, men som ger en rejäl kvalitetshöjning. Men om inte kraven från ledningen eller viljan bland personalen finns att förbättra och förändra så är det i princip omöjligt. Det gjorde mig mycket frustrerad vid många tillfällen, särskilt i början. När jag var som mest frustrerad så fick jag bra support via mejl från Jeanett och Sigrid som varit volontärer på sjukhuset före mig. Båda hade samma erfarenheter. Jag har också fått möjlighet att besöka två andra sjukhus och på så sätt kunna vidga mina vyer lite grann.
Jag fick ofta påminna mig om sinnesrobönen; "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
Till slut lite blandade bilder från tiden i Tanzania. Jag hoppas att få återvända till detta spännande land någon gång framöver, här finns mycket att upptäcka och ta del av. Kanske kan jag även bidra på något sätt också. Därför säger jag nu kwa heri - på återseende! 😊😊
Kommentarer
Skicka en kommentar